Tips för gråhåriga cyklister

Med ökande ålder blir träningskapaciteten obevekligt sämre. Samtidigt har man sett att kväveoxid (NO) förbättrar kapaciteten. Därför testade en forskargrupp i Kalifornien att ge åldrande cyklister ett kosttillskott med aminosyran arginin samt antioxidanten askorbinsyra (mer känt som C-vitamin). Arginin utgör en källa för NO i kroppen och antioxidanten förhindrar att bildat NO inaktiveras av fria syreradikaler.

Redan efter en veckas ätande av kosttillskottet höjde cyklisterna sin mjölksyratröskel markant och effekten höll i sig även efter tre veckor. En kontrollgrupp som bara fick placebo (socker) fick ej ändrade värden. VO2 max påverkades inte i någon grupp.

Testpersonerna var friska cyklister i åldern 50 till 73 år. Forskarna drar slutsatsen att tillskott med arginin och antioxidanter kan förbättra träningskapaciteten hos äldre personer.



Källa:
Chen S, Kim W, Henning SM, Carpenter CL, Li Z. Arginine and antioxidant supplement on performance in elderly male cyclists: a randomized controlled trial. J Int Soc Sports Nutr. 2010;7:13

Tidsbrist inte hållbar ursäkt för att slippa träna

10 stycken sprinter á 1 minut på en vanlig träningscykel motsvarar många timmars nötande i medelhögt tempo. Det hävdar forskare ledda av Martin Gibala.
Ett träningspass med högintensiv intervallträning, eller HIIT, behöver inte ta längre är 20 minuter att genomföra så att skylla på tidsbrist för att slippa undan träningen håller inte. Gibala föreslår 10 stycken enminuts-intervaller med en minuts vila mellan varje intervall, tre gånger i veckan. Detta skulle då motsvara 5 timmars uthållighetspass.


Källa:
Little JP, Safdar A, Wilkin GP, Tarnopolsky MA, Gibala MJ. A practical model of low-volume high-intensity interval training induces mitochondrial biogenesis in human skeletal muscle: potential mechanisms. J Physiol. 2010;588:1011-22
samt
ScienceDaily.com

Varför behöver vi inte kissa och dricka på natten?

Kanadensiska forskare tror sig nu ha löst gåtan då de har hittat en koppling mellan kroppens interna klocka och ett hormon som signalerar att kroppen ska lagra upp vatten.

Kroppen reglerar vattennivåerna genom att balansera intag och förlust via törst respektive urin. Under sömn så dricker vi vanligtvis inget, så därför måste kroppen minimera vattenförlust för att förhindra uttorkning. Men hur detta sker har inte varit klarlagt.

Det finns nervceller i kroppen som känner av vätskenivåerna. Om vätskenivåerna är för låga stimulerar dessa vätskekänsliga celler andra celler så de börjar släppa ut hormonet vasopressin. Vasopressin minskar bildandet av urin, mer vatten lagras istället upp i kroppen.

Nu har forskarna sett en koppling mellan vår interna klocka och vasopressintillverkning. Det finns specifika nervceller som styr vår dygnsrytm, dessa är aktiva under dagen men går in i ett slags viloläge under natten när vi sover. Under den aktiva tiden blockerar de kommunikationen mellan de vätskekänsliga och de vasopressintillverkande cellerna. Men under natten, när aktiviteten går ner, tillåts stimuleringen av de vasopressintillverkande cellerna så vasopressinnivån ökar i blodet och hämmar urintillverkningen.
Därför blir vi mindre kissnödiga och mindre törstiga under natten.



Källa:
Trudel E, Bourque CW. Central clock excites vasopressin neurons by waking osmosensory afferents during late sleep. Nat Neurosci. 2010 Feb 28.
samt
Nature News (kräver prenumeration)

Aktiv pendling är bra för hjärtat!

Inom ramen för en stor studie om hjärt- och kärlsjukdomar i USA, studerade Gordon-Larsen et al eventuella hälsoeffekter av aktiv pendling. Som aktiv pendling räknades promenad och cykling till eller från arbetet.
Bara 17% av deltagarna var aktiva pendlare, i snitt hade de 20 minuters väg till jobbet.
Aktiv pendling var klart förknippat med ett i övrigt aktivt liv och bra kondition hos deltagarna.
Generellt så hade de lägre BMI, bättre blodfettnivåer, lägre blodtryck och hälsosammare insulinnivåer jämfört med bilåkande pendlare.



Bland kvinnor så var de positiva hälsoeffekterna inte lika tydliga som hos männen i studien. Forskarna tror att detta kan bero att kvinnorna tar det lugnare och inte kommer upp i lika hög intensitet som männen under pendlingen.

Tydligen så är aktiv pendling vanligare bland män med högre alkoholkonsumtion samt hos högutbildade.

Källa: Gordon-Larsen P, Boone-Heinonen J, Sidney S, Sternfeld B, Jacobs DR Jr, Lewis CE. Active commuting and cardiovascular disease risk: the CARDIA study. Arch Intern Med. 2009;169:1216-23

För alla cyklande män där ute…

I Clinical Journal of Sport Medicine publicerade Mitterberger et al en studie som gjorts för att jämföra “scrotal disorders” hos MTB-cyklister och landsvägscyklister. Alltså förekomsten av sjukliga förändringar i pungen.

Man rekryterade 85 st MTB-cyklister och 50 st landsvägscyklister till studien. Samtliga var seriöst tränande cyklister som tränade mer än 12 timmar per vecka och cyklade mer än 5,000 km per år.
Med ultraljud studerades om cyklandet gett upphov till onormala förändringar i cyklisternas pungar.

En tidigare studie av Frauscher et al (2001) visade på att pungförändringar var vanligare hos cyklister än icke-cyklister.

Mitterberger et al säger att onormala fynd gjordes hos 94% av MTB-cyklister och 48% av LVG-cyklister. Hos MTB-cyklisterna var den vanligaste åkomman scrotoliths (kalcifiering inuti pungen, men utanför testiklarna), på andra plats spermatocele och som tredje vanligast kalcifieringar i epididymis.
Samtliga av dessa förändringar är godartade, men kalcifieringar kan vara obehagliga och möjligen smärtsamma om de växer sig stora.

Forskarna misstänker att de upprepade mindre stötarna pungen utsätts för under MTB-cykling orsakar dessa förändringar.
Det är ännu okänt om dessa förändringar kan leda till värre besvär sett över längre tid.

Källor:
Frauscher F, Klauser A, Stenzl A, Helweg G, Amort B, zur Nedden D. US findings in the scrotum of extreme mountain bikers. Radiology. 2001;219:427-31
Mitterberger M, Pinggera GM, Neuwirt H, Colleselli D, Pelzer A, Bartsch G, Strasser H, Gradl J, Pallwein L, Frauscher F. Do Mountain Bikers have a Higher Risk of Scrotal
Disorders than On-Road Cyclists? Clin J Sport Med. 2008;18:49-54