Landsvägscyklister är tjocka och klena...

En jämförelse mellan MTB-cyklister och landsvägscyklister har gjorts av Lee et al.
Sju internationellt tävlande cyklister från vardera kategori undersöktes.
Man kom fram till att MTB cyklister i genomsnitt är lättare (65.3+/-6.5 kg) än landsvägscyklister (74.7+/-3.8 kg).
MTB-cyklisterna hade även omkring 24% mindre underhudsfett.

I förhållande till kroppsvikten så kunde MTB-cyklisterna prestera en större kraftutveckling både vid maximal ansträngning och under en halvtimmes time-trial i laboratoriet.
VO2 max var högre hos MTB-cyklisterna.



Forskarna drar slutsatsen att framgångsrika MTB-cyklister till kroppstyp och prestationsförmåga i hög grad liknar bergsspecialisterna, men skiljer sig en del från de "vanliga" landsvägscyklisterna.

Källa: Lee H, Martin DT, Anson JM, Grundy D, Hahn AG. Physiological characteristics of successful mountain bikers and professional road cyclists. J Sports Sci. 2002;20:1001-1008

Medelmåtten för en elitcyklist inom MTB

Någon gång undrat över hur lång medelcyklisten inom MTB-eliten är?

Givetvis finns studier på ämnet. Impellizzeri och Marcora har i artikeln The physiology of mountain biking sammanställt befintliga vetenskapliga rapporter. Medelmåtten för en elitcyklist inom mountainbike är:

Längd: 176.5 cm
Vikt: 67.2 kg
VO2 max: 71.5 ml/kg/min
(Antal cyklister i studierna: 105 stycken)

Det redogörs även för tre studier som tittat på MTB-amatörer. Deras kroppsmått är:
Längd: 179 cm
Vikt: 72.7 kg
VO2 max: 58.3 ml/kg/min
(Antal cyklister i studierna: 22 stycken)

Källa: Impellizzeri FM, Marcora SM. The physiology of mountain biking. Sports Med. 2007; 37: 59-71

Är det farligt att träna på vintern?

Kort sagt: Nej, det är ingen större fara att träna utomhus i vinterkylan. Det finns dock ett par saker att ha i bakhuvudet.

I studier har man sett att ansträngningsutlöst astma (AUA) frekvent förekommer hos idrottare, i synnerhet hos vinteridrottare. Längdskidåkare är särskilt utsatta, upp emot 50% har astmasymptom i samband med träning.

De bakomliggande orsakerna till AUA hos vinteridrottare är inte riktigt klarlagd, men man misstänker att det åtminstone delvis beror på den låga luftfuktigheten som råder vid kalla temperaturer. Den torra luften torkar ut andningsvägarna vilket leder till en inflammationsreaktion som orsakar sammandragningar av luftvägarna. Man har sett att antalet vita blodkroppar ökar i luftvägarna när man andas in kall, torr luft och att personer som har AUA får kraftigare symptom vid träning i kyla.



Det finns bra astmamediciner, som helt eller delvis tar bort symptomen för AUA. Oftast skriver läkaren ut s.k. beta2-agonister t.ex. Bricanyl.
Det finns även icke-medicinska sätt att minska symptomen för AUA. Man har sett att en ordentlig uppvärmning före träningen minskar astmasymptomen. Personer med astma kan få symptom bara genom att ansiktet kyls ner, därför är det en god idé att täcka ansiktet vid träning. Pågående virusinfektioner gör luftvägarna känsligare än vanligt, så man bör avhålla sig från konditionsträning vid virusinfektioner i luftvägarna, i synnerhet om brukar få astmasymptom.

Andra saker att tänka på vid träning i kyla
Om det är kallt och dessutom blåser ska man tänka på risken för förfrysning och klä sig därefter. Flera tunna lager med kläder är bättre än en tjockt. Ventilerande kläder som släpper ut fukt minskar nedkylningseffekten av nederbörd och svett. Se till att dricka tillräckligt, det är lika viktigt att dricka på vintern som på sommaren.

Källor:
Helenius I, Lumme A, Haahtela T. Asthma, airway inflammation and treatment in elite athletes. Sports Med. 2005;35:565-74
Butcher JD. Exercise-induced asthma in the competitive cold weather athlete. Curr Sports Med Rep. 2006;5:284-8

Om Allemansrätten och cykling i skogen

"Inte störa - inte förstöra"

Allemansrätten är allmänt känd, men vad säger den egentligen om cykling i skogen?

I Allemansrätten likställs vandrare och cyklister (även skidåkare), dvs där man får gå får man också cykla. Men man har också skyldigheter.
Man får inte cykla över tomter eller så nära hus att de boende kan känna sig störda.
Planteringar är särskilt känsliga, t.ex. skogsplanteringar, åkrar, parkplanteringar och liknande. Givetvis får man inte skada planteringar, vilket regleras i lag (se Brottsbalken 12 kap. 4 §).

När det är blött i skogen ska man ta det särskilt försiktigt för att inte skada den uppmjukade marken. Helst ska man helt undvika ömtåliga marker typ lavmarker, berghällar med mossor och lavar, mjuka ängar, mossar och kärr. Det är viktigt och var cyklists skyldighet att anpassa körningen efter underlaget!

Motionsspår och vandringsleder
Det finns inget allmänt förbud mot att cykla på motionsspår och vandringsleder, men det kan finnas lokala trafik- och ordningsföreskrifter. Cyklister måste själva ta reda på vad som gäller inom kommunen genom att kontakta kommunen eller polisen.

Nationalparker och naturreservat
Även här gäller lokala regler. Kommunen och länsstyrelsen kan bistå med information.

Enskilda vägar
En del markägare brukar vilja spärra av enskilda vägar för all typ av trafik inkl. cykling, men de har faktiskt ingen rätt att förbjuda cykeltrafik. Både gående och cyklister har rätt att vara på enskilda vägar, markägaren kan bara förbjuda motordriven trafik.

Vilka skador är vanligast inom mountainbike?

Är det någon som forskar på vilka skador som är vanligast inom mountainbikecykling? Ja, faktiskt flera stycken. Michael R. Carmont har sammanfattat en del av forskningen i artikeln Mountain bike injuries: a review.

Till att börja med konstaterar han att det skadas fler cyklister som kör downhill (DH) än de som ägnar sig åt crosscountry (XC).
Den genomsnittliga cyklisten som skadar sig är en man, mellan 20 och 39 år gammal. Mest troligt sysslar han med DH och skadan sker oftast under en tävling.



De vanligaste skadorna inom mountainbike är skrapsår, skärsår och stötskador, t.ex. blåmärken. Den vanligaste frakturen drabbar nyckelbenet och den vanligast leden som ”hoppar ur led” är yttre nyckelbensleden, AC-leden.

Huvud- och ansiktsskador förekommer, i samband med mountainbike ses oftast ansiktsfrakturer av olika slag. Som andra vanligaste skada kommer tandskador. Bland landsvägscyklister är tandskador den vanligaste ansiktsskadan.

Även armarna är skadeutsatta, oftast skadas de i samband med att cyklisten tar emot sig eller skyddar huvudet vid en vurpa. Strålben och båtben tar oftast smällen.

Skador i magen förekommer ibland i samband med mountainbikecykling. I en studie granskade man särskilt leverskador och fann att s.k. bar ends var boven i dramat. Lyckligtvis så har de näst intill försvunnit de senaste åren.

Benen, särskilt underbenen, är förstås skadeutsatta vid mountainbikecykling. De skrapas och rivs upp av växter, stenar och annat som cyklisten möter i skogen.
Det finns även en risk att skära sig på klingornas vassa tänder.
Vid användande av clipless pedaler, t.ex. SPD, så händer det att cyklisten inte hinner koppla loss sig vid avstigning. När cyklisten då tippar och smällen tar på höften, finns en viss risk för brott på lårbenshalsen.



Författarens rekommendationer för mountainbikecyklister är att: se till att du är tillräckligt tränad för det du tänkt göra, överskatta inte din förmåga, lär dig att komma loss ur pedalerna och underhåll din cykel. Och använd inte bar ends.
Utrustningen bör innefatta hjälm med någon typ av ansiktsskydd, vadderade handskar och byxor samt smalbensskydd.

Och dessutom, så ska man inte glömma att de allra, allra flesta skadorna i samband med mountainbikecykling är små och kan minimeras med viss försiktighet.

Källa: Carmont MR. Mountain biking injuries: a review. Br Med Bull. 2008;85:101-12.

Hur påverkar moderna löparskor vårt löpsteg?

Man vet inte hur människans förfäder sprang, men man vet att de inte sprang i löparskor med en flera centimeter tjock dämpande sula eftersom dessa började tillverkas först på 1970-talet.

Nu har en grupp forskare studerat vilken effekt moderna löparskor har på vårt löpsteg och hur bra de dämpar jämfört med kroppens inbyggda stötdämpningssytem.
Genom att filma löpare från olika delar av världen med olika erfarenheter av löparskor, så såg de att löpare som vuxit upp med användande av skor är typiska hällöpare. Det vill säga, de sätter först ner hälen i marken och rullar sen över foten innan de skjuter ifrån med tårna.

När de tittade på kenyaner som aldrig använt löparskor såg de nästan inga som sprang på hälarna, utan de allra flesta landade på framfoten innan hälen tog i marken. Forskarna kallar detta tå-häl-tå löpning.

Genom att mäta kraften vid fotisättningen kunde forskarna konstatera att vid tå-häl-tå löpning utvecklades en kraft motsvarande 0.6 gånger kroppsvikten vid fotisättningen. Hos hällöpare med löparskor var kraften högre, mellan 1.5-3 gånger kroppsvikten vid varje steg.
Tack vare de moderna skornas dämpning så påverkas inte kroppen av hela den kraften, utan en del absorberas av de tjocka sulorna. Men det finns många där ute som springer i gamla, dåliga eller fel utformade skor där påfrestningen på kroppen blir alltför stor och i olyckliga fall leder det till skador.



Man räknar med att en medellöpare sätter ner foten i marken 600 gånger per kilometer, vilket leder till att löpare är benägna att dra på sig skador som stressfakturer och plantar fasciit. Forskarna konstaterar att det inte finns några pålitliga studier som jämfört förekomsten av skador hos hällöpare (med dämpade löparskor) och framfotslöpare (med minimalistiska eller inga skor), men de tror att människan utvecklats för framfotslöpning och att löpning på detta sätt kan ha ett visst skydd mot de typiska löparskador vi ser idag.

Länkar:
Forskarnas hemsida
Video med en av forskarna
Populärvetenskaplig artikel

Originalartikeln hos Nature (kräver prenumeration hos Nature)

Det Första Inlägget

Detta är det första inlägget på min nya blogg.

Ämnen som kommer att behandlas här innefattar cykling/mountainbike, konditionsträning, löpteknik, trailrunning, kost, hälsa och ämnen relaterade till dessa. Dessutom ska jag försöka förmedla vad som händer inom forskningen som bedrivs inom dessa områden.

Det kan även tänkas att det kommer dyka upp ett och annat recept med mat jag gillar samt tips om fina cykelvägar runt Umeå.